Clinical outcomes after valve surgery for infective endocarditis

Lisa Bearpark

Sammanfattning

Infektiös endokardit (IE) är en av de mest utmanande infektionerna inom modern medicin. Incidensen ökar och mortaliteten är fortsatt hög, omkring 20–30% vid ett år. Upp till hälften av patienterna kräver hjärtkirurgi som komplement till antibiotikabehandling. Trots detta har tidigare forskning på kirurgi vid IE ofta begränsats på grund av små kohorter och kort uppföljningstid. Min avhandling omfattar fem populationsbaserade kohortstudier och belyser långtidsutfall efter klaffkirurgi för IE i flera kliniskt betydelsefulla patientgrupper. Studierna baseras på både lokala och nationella register. Studie ett och två är dessutom kompletterade med journalgranskning för att möjliggöra detaljerad kartläggning av agens och komplikationer.

Studie I-II utgick från Karolinska Sjukhusets lokala hjärtkirurgiregister och kompletterades med journaldata.

Studie III–V baserades på en rikstäckande databas skapad genom att sammanlänka SWEDEHEART med flera nationella hälsoregister, vilket möjliggjorde lång och tillförlitlig uppföljning av mortalitet, hjärtsvikt, reinfektion och reoperation.

Studie I: I en kohort på 510 patienter hade 11% intravenöst missbruk. Trots liknande 30-dagars mortalitet jämfört med patienter utan intravenöst missbruk sågs mer än fyrfaldigt ökad långtidsmortalitet. Endast 12% var fria från reinfektion efter sex år, och återfall i missbruk var vanligt. Klinisk betydelse: Kirurgi är motiverat när indikation finns och ofta initialt framgångsrik, men långsiktig överlevnad kräver strukturerad beroendevård och infektionspreventiva insatser.

Studie II: Av 338 patienter hade 36% bikuspid aortaklaff. Dessa patienter var yngre och friskare, men hade fler abscesser. Trots detta var mortaliteten likvärdig med patienter med trikuspid klaff och vid nativ IE sågs bättre prognos hos patienter med bikuspid klaff. Vid protesendokardit sågs ingen skillnad. Klinisk betydelse: Bikuspid aortaklaff är vanligt vid kirurgi för aortaklaffendokardit men innebär inte sämre långtidsprognos, trots hög förekomst av paravalvulära komplikationer.

Studie III: I en nationell kohort på 2175 patienter behövde åtta procent perma-nent pacemaker efter kirurgi. Trots att pacemakerbehovet speglar mer avancerad sjukdom sågs ingen skillnad i lång-tidsmortalitet, hjärtsvikt eller reinfektion jämfört med patienter utan pacemaker. Klinisk betydelse: Pacemaker i sig försämrar inte prognosen efter kirurgi för aortaklaffendokardit.

Studie IV: Bland 2585 patienter var 19% kvinnor. Kvinnor var äldre, hade högre kirurgisk risk och lägre socioekonomisk status. Trots detta var kvinnors justerade överlevnad något bättre än männens. Förlust av återstående livslängd var omfattande för båda könen, särskilt hos yngre patienter. Klinisk betydelse: Kvinnor som opereras har ofta mer avancerad sjukdom, vilket understryker vikten av tidig diagnos och optimerad preoperativ handläggning.

Studie V: I en kohort på 2585 patienter var 30-dagars mortaliteten dubbelt så hög vid protesendokardit (12%) jämfört med vid nativ IE (6%). Bland dem som överlev-de den tidiga postoperativa perioden var långtidsöverlevnaden likvärdig. Klinisk betydelse: Patienter med komplex PVE bör remitteras för kirurgi – de som klarar den akuta fasen har goda chanser på sikt.

Övergripande slutsatser: Avhandlingen tillför robusta, populationsbaserade data som kan stödja beslut om remittering, riskvärdering och uppföljning av IE-patienter. Resultaten betonar betydelsen av tidig kirurgisk bedömning och riktade insatser för särskilda riskgrupper såsom patienter med intravenöst missbruk. Tillsammans bidrar studierna till en mer nyanserad förståelse av långtidseffekterna efter kirurgi vid IE och kan därigenom stärka den kliniska handläggningen av denna allvarliga sjukdom.

Ingående delarbeten

I. Bearpark L, Sartipy U, Franco-Cerece-da A, Glaser N. Surgery for Endocar-ditis in Intravenous Drug Users. The Annals of Thoracic Surgery, Volume 112, Issue 2, 573–581.

II. Bearpark LOF, Sartipy U, Franco-Ce-receda A, Glaser N. Surgery for En-docarditis in Patients with Bicuspid Aortic Valves. Annals of Cardiothoracic Surgery 2022, Volume 11, Issue 4:448-458.

III. Bearpark LOF, Dismorr M, Franco-Ce-receda A, Sartipy U, Glaser N, Implica-tions of Pacemaker Implantation After Aortic Valve Surgery for Endocarditis: A Nationwide Study. European Journal of Cardio-Thoracic Surgery, Volume 67, Issue 4, April 2025, ezaf125.

IV. Bearpark LOF, Dismorr M, Franco-Ce-receda A, Sartipy S, Glaser N. Sex-ba-sed Differences After Aortic Valve Surgery for Infective Endocarditis: A SWEDEHEART Study of Outcomes and Loss of Life Expectancy. Submit-ted.

V. Bearpark L, Dismorr M, Franco-Ce-receda A, Sartipy S, Glaser N. Survi-val Following Aortic Valve Surgery for Prosthetic Valve Endocarditis: A SWEDEHEART Study. Submitted.

Kort om mig

Jag är legitimerad läkare på hjärtkliniken på Danderyds sjukhus och dispu-terade hösten 2025 på en avhandling om endokardit. Jag drivs av att kombi-nera klinik och forskning. Endokardit är en komplex sjukdom där det krävs multidisciplinärt samarbete för att föra forskningen framåt. Inför nästa forskningsprojekt har vi skapat ett nätverk som samlar kardiologer, infektionslä-kare och thoraxkirurger – något jag ser mycket fram emot att utveckla! När jag inte jobbar, ägnar jag mig gärna åt yoga, går på teater och umgås med min familj, våra tre barn och vår gosiga Springer Spaniel Chili.

Om avhandlingen

RESPONDENT: Lisa Bearpark
HUVUDHANDLEDARE: Natalie Glaser, Karolinska universitetssjukhuset
BIHANDLEDARE: Ulrik Sartipy, Anders Franco-Cereceda
OPPONENT: Emil Fosböl, Rigshospitalet, Köpenhamns Universitet
DISPUTATIONSDATUM: 24 oktober 2025