Svensk förening för fotobiomoduleringGrundläggande om PBM
Här samlar vi grundläggande kunskap om fotobiomodulering (PBM), hur metoden fungerar och inom vilka områden den används och studeras. Vi belyser också skillnader mellan olika ljuskällor, kliniska användningsområden och frågor om vetenskapligt stöd och säker användning.
Vad är fotobiomodulering (PBM)?
Fotobiomodulering (eng. photobiomodulation, PBM) är den internationellt etablerade benämningen för behandling med ljus inom definierade våglängder och doser för att stimulera eller modulera biologiska processer utan att den primära effekten är uppvärmning av vävnaden. Vanligen används laser eller LED (eng. light-emitting diode, lysdiod), men även andra ljuskällor och polariserat ljus förekommer. Begreppet används internationellt inom forskning och klinisk verksamhet.
Medicinsk laser är en vanlig benämning i Sverige för PBM där laser används som ljuskälla. Äldre och alternativa benämningar som low-level laser therapy (LLLT), lågnivålaser, lågeffektlaser, lågenergilaser och kall laser (eng. cold laser) förekommer också. Internationellt används även photobiomodulation therapy (PBMT) när man syftar på behandlingen. PBM är det bredare begreppet och omfattar även behandling med LED som ljuskälla.
Vad skiljer laser från LED?
Både laser och LED kan användas för fotobiomodulering, men ljuskällorna har olika egenskaper. Laser ger ett mer riktat och koherent ljus, medan LED ger ett mer spritt och icke-koherent ljus och kan användas för att belysa större ytor.
När laserljus träffar en yta kan ett så kallat specklemönster uppstå, med små ljusa och mörka områden som beror på hur ljusvågorna samverkar. Speckelbildningen kan påverka hur ljusets intensitet fördelas i vävnaden.
Hur djupt ljuset når och vilken biologisk effekt behandlingen får beror inte enbart på ljuskällan, utan även på bland annat våglängd, effekt, dos och hur behandlingen ges.
Kliniska användningsområden
Fotobiomodulering (PBM) studeras och används inom flera områden inom hälso- och sjukvård, tandvård och veterinärmedicin. Exempel på användningsområden är smärta och muskuloskeletala besvär, sårläkning, hud- och vävnadsrelaterade tillstånd, lymfödem, samt vissa komplikationer i samband med medicinska behandlingar, exempelvis oral mukosit vid cancerbehandling.
Inom veterinärmedicinen används och studeras PBM bland annat för behandling av hästar, hundar och andra djur.
Det vetenskapliga stödet varierar mellan olika användningsområden och behandlingsprotokoll. SFFBM vill bidra till att sprida aktuell, vetenskapligt förankrad kunskap om metodens möjligheter och begränsningar.
PBM inom egenvård
Intresset för PBM inom egenvård och behandling i hemmet ökar. Här är det särskilt viktigt med tillförlitlig information om säker användning, behandlingsparametrar och vad forskningen faktiskt visar.
SFFBM vill bidra till ökad kunskap om evidensbaserad användning av PBM, även inom egenvård.